Tio frågor om lag och rätt

Här samlar vi de tio vanligaste frågorna till förbundets jurister - och svaren. Gör till en vana att titta efter här när du undrar något om upphovsrätt, avtalsskrivningar och andra juridiska frågor. Kanske är din fråga redan besvarad.

1. Vad är det för skillnad på upphovsrättslagens "fotografiska verk" och "fotografiska bilder"?

Svar: När den gamla fotolagen upphörde i slutet av 1993 och fotografier togs in i upphovsrättslagen valde lagstiftaren att dela in fotografier i två kategorier; fotografiska verk (1 § upphovsrättslagen) och fotografiska bilder (49a § upphovsrättslagen). Fotografiska verk är upphovsrättsligt skyddade verk som är likställda med andra bildkonstverk, filmverk, musikverk och litterära verk. Fotografiska bilder är skyddade i upphovsrättslagen i något mer begränsad omfattning.

I lagförarbetena framgår det att fotografiska bilder är det som återfinns i semester- eller familjealbum, dvs. bilder som vem som helst har tagit. Omvänt innebär det att fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder. Ett annat fall där fotografen inte anses som upphovsman överhuvudtaget eller inte ensam anses som upphovsman till det skapade är där någon annan än fotografen har arrangerat bilden och i princip i alla delar bestämt den konkreta utformningen av det som skapats och fotografen i princip endast "tryckt på knappen". I detta fall anses det skapade vara en fotografisk bild.

2. Vilka rättigheter har fotografen till sina fotografiska verk?

Svar: Fotografen har ensamrätt till sina fotografiska verk i samma stund som de har skapats. Ensamrätten innebär att alla andra som vill använda ett fotografiskt verk måste ha tillstånd från fotografen. Fotografens rätt delas in en ekonomisk del och en ideell del. 

För den ekonomiska delen innebär ensamrätten att det enbart är fotografen som har rätt att göra exemplar av, sprida, överföra eller på annat sätt göra fotografierna tillgängliga för allmänheten.

Den ideella delen av fotografens upphovsrätt innebär att fotografen har ensamrätt att ändra sitt fotografiska verk eller att överföra det till en annan konstart. Den innebär även att fotografens namn alltid ska anges i samband med sitt fotografiska verk såvida det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt och att fotografen kan motsätta sig en kränkande ändring av fotografiet eller att fotografiet förekommer i ett kränkande sammanhang.

3. När behövs det samtycke från avbildade människor på fotografier?

Svar: Samtycke från avbildade människor behövs normalt vid tre olika tillfällen;

a) när fotografiet ska användas i reklamsammanhang enligt lagen om namn och bild i reklam,
b) när det handlar om en av privatperson beställd porträttbild enligt upphovsrättslagen 27 §. Om beställaren och den avbildade är olika personer behövs samtycke från såväl beställaren som den avbildade. Den privata beställarens samtycke behövs alltid oavsett hur fotografiet ska användas och
c) när fotografiet anses vara en personuppgift enligt personuppgiftslagen och som på något sätt hanteras digitalt, t ex på Internet. Då behövs den avbildade personens tillstånd om denne riskerar att kränkas av hanteringen.

Samtycket från den avbildade, och i beställda porträttfallet, även från beställaren, ska vara aktivt. Det innebär att personen ska ha blivit tillfrågad och aktivt ha avgivit ett samtycke.

Samtycke krävs inte av efterlevande om personen på bilden är avliden, såvida det inte handlar om beställd porträttbild.

4. Vad gäller för användning av äldre fotografier?

Svar: År 1994 försvann fotolagen och fotografier skyddas sedan dess istället av upphovsrättslagen. Upphovsrättslagen delar in fotografier i två kategorier; fotografiska bilder och fotografiska verk. Skillnaden mellan dessa är att fotografiska bilder typiskt sett återfinns i familjealbumen eller bland semesterbilderna, medan fotografiska verk har verkshöjd. Enligt gamla fotolagen skyddades "bilder i allmänhet" i 25 år, medan fotografier med "vetenskapligt eller konstnärligt värde" hade och har ett skydd som motsvarade upphovsrättslagens skydd för verk, dvs. 70 år från fotografens dödsår.

Vid användning av bilder som tagits innan år 1969 och som inte har vetenskapligt eller konstnärligt värde krävs inget tillstånd från fotografen längre, eftersom skyddstiden har löpt ut. Gällande skyddstid för fotografiska verk är 70 år efter fotografens död och för fotografiska bilder 50 år från det år bilden togs.

5. När får man inte lov att fotografera enligt svensk lagstiftning?

Svar: En tumregel för fotografering i Sverige är att det alltid är tillåtet. Sedan finns det fyra specifika områden som berör fotograferingsförbud eller när hinder för fotografering föreligger;

a) Det första området gäller ett fotograferingsförbud som kan vara utfärdat för fotografering av skyddsobjekt. Detta regleras genom skyddslag (2010: 305) om skydd mot samhällsviktiga anläggningar m m. Innebörden av ett beslut om skyddsobjekt och om fotoförbud (eller som det uttrycks i lagen "avbildningsförbud") regleras av § 7 i denna lag. Av 32 § framgår att avbildningar som tillkommit genom brott mot lagen kan förklaras förverkade.

b) Det andra området gäller fotograferingsförbud i domstol. Det förbudet framkommer i rättegångsbalkens 5 kapitel § 9. Observera att fotograferingsförbudet bara gäller i själva domsalen.

c) Den sista restriktionen gäller fotografering på privat mark eller mark där någon innehar bestämmande- eller beslutanderätt. Denna möjlighet att utfärda fotograferingsförbud finns inte specifikt inskriven i lagtexten utan följer av den rätt en markägare har till sin mark. Detsamma gäller platser som inte är att anse som offentliga eller allmänna platser, exempelvis skolor, gallerior, passagerarfartyg m m. I kraft av dessa rättigheter som markägare eller beslutsför för viss plats avgör personen själv vilken verksamhet som får bedrivas på marken. Att ufärda fotograferingsförbud kan vara en sådan viljeyttring från markägaren eller den beslutsföre.

d) Av 4 kap. 6a § Brottsbalken framgår att s.k. kränkande fotografering inte är tillåten. Du får inte fotografera någon olovligen, i hemlighet och som befinner sig i ett utrymme av privat karaktär såsom omklädningsrum, toalett och liknande utrymme. Samtliga tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att kränkande fotografering ska vara för handen. Om någon av förutsättningarna brister kan det ändå vara fråga om ofredande enligt 4 kap. 7 § Brottsbalken.

Det finns ett par juridiska skrivningar om fotografering till i lagboken, men dessa är de viktigaste. Slutligen bör försvarsmaktens granskningsrätt vid flygfotograferade bilder nämnas också, men observera att det inte rör sig om ett förbud mot flygfotografering. Det handlar istället om en inskränkning i spridningen av dessa bilder genom den granskning som Försvarsmakten har rätt att göra.

6. Får man fotografera hus och byggnader utan tillstånd?

Svar: Att fotografera byggnader, vare sig de är offentliga eller privata, är tillåtet enligt lagen så länge fotografen befinner sig på allmän plats. Fotografierna får sedan användas i trycksaker och andra tvådimensionella former. Det krävs således inte tillstånd från en ägare av en byggnad för att fotografera byggnaden. Tillstånd krävs endast när fotografen kliver in på markägarens mark, dvs. privat mark.

När det gäller interiöra bilder så är det tillåtet att fotografera utan tillstånd i entréer i offentliga byggnader eller trappuppgångar som är tillgängliga för vem som helst. Fotografering av interiör i privata hus kräver dock tillstånd därför att fotografen då befinner sig på privat mark.

7. När ska fotografens namn anges?

Svar: Fotografens namn ska alltid anges i samband med fotografiet såvida det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt. Denna regel om fotografens ideella upphovsrätt är tvingande och kan medföra skadeståndsansvar om den inte respekteras.

8. Har en uppdragsgivare eller beställare automatiskt tagit över rättigheterna från fotografen till fotografierna?

Svar: Nej, den s k beställarregeln som innebar en sådan automatisk rättighetsövergång till en beställare och som gällde enligt gamla fotolagen upphörde när fotografier fördes in i upphovsrättslagen år 1994. Numera uppstår en ensamrätt till fotografierna hos fotografen själv. Det innebär att en beställare eller uppdragsgivare alltid måste ha tillstånd eller komma överens med fotografen särskilt om hur fotografierna får användas.

9. Vilka rättigheter har en anställd fotograf till fotografier som tas i anställningen?

Svar: Enligt upphovsrättslagen är anställda upphovsmän likställda med frilansande upphovsmän, vilket innebär att båda typer av upphovsmän har rätt till det som skapas. Annans användning, exempelvis arbetsgivarens, måste därför avtalas med upphovsmannen om. Om det inte sker och skapandet inte är ett led i anställningen har arbetsgivaren ingen rätt alls att använda den anställdes skapade verk utan tillstånd.

Är det så att fotografering ingår som ett led i anställning, men att arbetsgivarens användningsrätt inte har reglerats särskilt i avtal gäller följande princip enligt förarbetenrättspraxis och doktrin; arbetsgivaren har rätt att använda det som den anställde har skapat på arbetstid genom anställningen i sin "normala verksamhet". Det innebär att arbetsgivaren alltså har rätt att använda fotografierna i den verksamhet som arbetsgivaren normalt bedriver. Däremot är det inte självklart att arbetsgivaren har rätt att sälja fotografierna vidare eller låta någon utomstående få använda fotografierna utan upphovsmannens tillstånd. Det är alltså endast om sådan verksamhet normalt bedrivs av arbetsgivaren som sådan användning får ske.

Det är slutligen alltid fotografens rätt att bli namngiven i samband med arbetsgivarens användning av fotografierna. Denna namnangivelserätt kan alltså inte övergå till arbetsgivaren, då det rör en tvingande rätt för upphovsmannen!

10. När krävs det tillstånd från fotografen för att få använda fotografier?

Svar: Huvudregeln är att när fotografier ska användas i annat än för rent privat syfte krävs alltid tillstånd från fotografen. Görs exemplar i analog eller digital form för privat syfte krävs däremot inget tillstånd, så länge förlagan är laglig och antalet exemplar inte överstiger ett eller några få.

Från huvudregeln om tillstånd finns det ett antal s.k. inskränkningar i fotografens ensamrätt som anges i upphovsrättslagens 2 kapitel. Inskränkningarna är begränsade till vissa typer av användningar eller gäller för vissa kategorier av användare. En inskränkning innebär i vanliga fall att tillstånd inte behöver inhämtas från fotografen och att fotografen inte har rätt till någon ersättning för användningen. Exempel på inskränkningar är när fotografier återges i vetenskapliga framställningar som inte har framtagits i ett vinstsyfte, för återgivning av fotografi i en kritisk framställning som sker i analog form eller för massmedias användning i samband med en dagshändelse.