Brus i underexponerade bilder

Om bilden behövde lättas upp förstärktes bruset kraftigt, framförallt i skuggpartierna. I många fall fick du också bandningseffekter, det vill säga smalare eller bredare streck med mera brus. 

Idag har alltfler kameratillverkare fått fram sensorer, där man kan underexponera bilden och sedan lyfta exponeringen i råkonverteraren utan några negativa effekter, jämfört med om du har tagit bilden på ett högt ISO-tal från början. Du får alltså samma utseende på bruset om du tar en bild på 400 ISO och underexponerar bilden 3 steg och till slut lyfter exponeringen 3 steg i din råkonverterare som om du skulle ha tagit bilden på 3200 ISO och inte gjort någon justering på exponeringen i råkonverteraren. 

Den stora fördelen, vid sidan av den större exponeringstoleransen, är att bilder med hög kontrast blir enklare att exponera. Eftersom du kan underexponera bilden 2 – 4 steg kommer dina högdagrar bevaras bättre. Risken för att du får partier som är utfrätt vita minskar kraftigt. Sedan kan du kompensera för de mörka skuggpartierna i din råkonverterare.

Visserligen kommer denna metod kräva mer arbete i din råkonverterare. Din bild på kamerans skärm kommer också att se alldeles för mörk ut. Det går ju inte heller att använda denna teknik om du fotograferar i JPEG-format. Men dessa små nackdelar är ingenting jämfört med de fördelar du får genom den bättre återgivningen av högdagrarna och den större slarvtoleransen.

De kameror som har denna typ av sensorer brukar kallas för ISO-invarianta. Hur vet du då om din kamera verkligen har en sådan sensor? Det enklaste sättet är att göra en testfotografering av till exempel en färgkarta. Börja med att ta en bild på ett högt ISO-tal, som 3200 eller 6400 ISO. Se till att exponera denna bild så att de ljusaste ytorna på färgkartan blir så ljust exponerade som möjligt. De ska fortfarande ha en ton i bilden, så se till att du inte får ett histogram som slår i den högra väggen. Men histogrammets högra del ska ligga mycket nära höger sida. 

Minska sedan din ISO-inställning på kameran med 3 – 4 steg. Ställ sedan in kameran, så att den underexponerar 3 – 4 steg och ta en ny bild. I praktiken innebär ju detta att dina bilder får samma exponering. Men din andra bild kommer se mycket mörkare ut när du öppnar den. 

Öppna sedan dina bilder i din råkonverterare. Den ljusa bilden justerar du inte alls, utan låter alla inställningar vara som standard. Vill du vara riktigt noggrann kan du stänga av brusreduceringen som din råkonverterare lägger på. Din mörka bild ställer du in exponeringen i din råkonverterare på + 3 eller + 4 steg. Se till att återgivningen i de ljusa partierna på ditt färgkort matchar återgivningen på din normalt exponerade bild. 

Kontrollera sedan brusnivån i dina två bilder. Enklast är ju att bara titta på någon av de mörka ytorna på din färgkarta och visuellt jämföra bruset. Vill du vara lite mer noggrann kan du markera en liten yta på detta mörka parti och sedan kontrollera i ditt histogram hur stor standardavvikelsen är för de två bilderna.

För att se den exakta brusnivån kan du göra en markering på en yta på din färgkarta. Öppna sedan histogrammet och kolla hur hög standardavvikelsen är på dina två bilder. Har de ungefär samma värde är din kamerasensor ISO-invariant.

Om du har samma brus i båda bilderna, då har du en kamera som är ISO-invariant. Om bruset i din underexponerade bild, den som du i efterhand har lättat upp, är högre än den som är normalt exponerad, då har du tyvärr inte en sådan kamera. Då måste du fortfarande exponera korrekt. 

Skillnaden mellan de två sensortyperna beror på hur kraftigt bruset är vid utläsningen av informationen från sensorn. Alltfler sensorer adderar mycket lite brus vid utläsningen. Det medför att det inte spelar någon roll om du behöver lyfta exponeringen digitalt i efterhand. De sensorer som inte är ISO-invarianta adderar brus också vid utläsningen av informationen från sensorn och är därför beroende av att exponeringen ligger så korrekt som möjligt från början. 

Bilden är exponerad efter 3200 ISO och konverterad från råfilen till tiff med justeringar i råkonverteraren av skuggor och högdagrar.

Bilden är exponerad efter 400 ISO, men med kameran inställd på 3 stegs underexponering. I praktiken fick bilden exakt samma exponering som den första bilden.

Här har samma råfil som i bild 2 konverterats till en tiff-fil med exakt samma inställningar som bild 1, med ett enda undantag. Exponeringen har ändrats till +3 steg för att kompensera för underexponeringen.

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.