Bonjet B&W

Ett av de papper som Bonjet har i sitt sortiment är anpassat för svartvita utskrifter och här därför fått namnet Bonjet B&W. Vad det innebär har jag inte riktigt förstått, men lydig som jag är har jag provat pappret genom att göra svartvita bilder. Detta är ju ett område som utvecklats snabbt under senare år. Tidigare var svartvita utskrifter gjorda på bläckstråleskrivare behäftade med så många fel att det inte kändes värt att göra svartvitt. Undantagen var om man hade en RIP eller byggde om sin skrivare så att den bara använde svarta bläck i olika utspädningar.

Papprets och bläckets metameriska egenskaper kan mätas genom att jämföra hur färger ser ut under olika ljusförhållanden. Här har jag testat ett lysrörsljus (F11), som syns upptill, mot ett dagsljus (D65). de två nedre rutorna. Skillnaden är knappt synlig.

Idag, med Epsons Advanced Black and White eller Canons Print Studio Pros svartvita utskriftsläge, blir resultatet helt annorlunda. Bilder med en neutral återgivning genom hela tonskalan, från de allra ljusaste valörerna ner till den djupaste svärta. Dessutom en svärta som på de bästa pappren är väl så djup som det du får på silverbaserade papper i mörkrummmet. Framförallt de matta pappren får en sammetslen och djup svärta. Problemet med metameri har också såg gott som helt försvunnit. Ett metameriskt misslyckande är den effekt som uppstår om en bild ser grön ut under en belysning och magentafärgad ut under en annan. 

Likaså har den bronsering som uppträdde i de mörkaste partierna så gott som helt försvunnit. Bronsering var den skimrande, metalliska ton som man fick på blanka papper i de mörkaste tonerna, där mängden bläck var stor.

Så idag blir svartvita utskrifter riktigt, riktigt bra. Skiljer sig då Bonjets B&W-papper från andra, som är avsedda för färgutskrifter? Pappret har en bas av syrafritt alfacellulosa, det vill säga papper av den högsta kvaliteten och har en gramvikt på 290 gram. Det är lika tjockt som de papper som vi en gång i tiden kallade för Double Weight. Det är bestruket med bariumsulfat, samma ämne som användes till fiberpapper/barytpapper. Pappret ser helt enkelt som ett silvergelatinpapper. 

Pappret har en rätt slät yta, men är inte helt död. Bonjet säger att de försökt att efterlikna Ilfords Multigrade papper i ytan och papperston. Skillnaden i glans mellan partier som har fått bläck och partier som är helt vita är relativt liten. 

Papperstonen är rätt neutral, med en liten dragning mot en varm färg. Mäter jag pappersytan ser det ut som om det innehåller en liten mängd av optiska vitmedel. 

Optiska vitmedel är en tillsats som finns i en lång rad produkter idag, som kläder, tandkräm med mera. Om det finns UV-ljus så fångar dessa vitmedel upp det ljuset och omvandlar det till ett synligt blått ljus. Närvaron av optiska vitmedel syns som den lilla puckel som finns i kurvan vid 425 nanometer.

I ett RC-papper finns oftast mycket mer av optiska vitmedel. Nackdelen med optiska vitmedel är att efterhand som de exponeras för UV-ljus blir de mindre och mindre effektiva. Efter en viss tid har alltså pappret blivit en aning mörkare och gulare.

Jag gjorde först utskrifter genom att använda Epsons Advanced B&W. Utskrifterna gjordes med inställningen för Photo Luster. Resultatet var OK, med bra svärta och neutral tonåtergivning. Bättre blev det när jag gjorde en egen profil och ökade mängden bläck. Detta eftersom pappret tålde att ta emot en större bläckmängd än den som Photo Luster gav. 

Bonjet B&W ger en maximal svärta på D-Max 2,55. Jämfört jag det med de bästa mörkrumspappren, som hamnar på en svärta på D-Max 2,4, ger detta en märkbart djupare svärta.

Ett vanligt plastpapper, så kallat RC-papper, ger en maxsvärta på 2,14.

Svärta mäts i D-Max, en logaritmisk skala. Det medför att en rätt liten förändring på 0,3 enheter i själva verket är en fördubbling av svärtan. På detta papper mätte jag upp ett D-Max på 2,55. Jämfört med ett vanligt RC-papper, som oftast ligger på ett D-Max på 2,0-2,2 har detta barytpapper alltså en betydligt djupare svärta. 

Nu är det inte bara viktigt att få en djup svärta. Genom den längre tonskalan kan man få en bättre separation i mellantonerna när ett papper har en djup svärta. Så den höga svärtan är något som bidrar till att ge svartvita bilder en bättre tonåtergivning.

Nu kunde jag inte heller låta bli att testa pappret för färgutskrifter. Då använde jag den profil som fanns på Bonjets hemsida. Och trots att pappret sägs vara optimerat för svartvitt fungerade det utmärkt för färg också. 

Sammanfattningsvis, ett bra papper med utmärkt svärta och en vacker struktur.

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.

På gång