Kompaktkameror med fast brännvidd

Alla tre har sensorer i APS-format, det vill säga 24 x 16 mm. Fujilfim X100T har ett objektiv med en brännvidd som ger en bildvinkel som motsvarar en 35:a på en fullformatskamera, medan de andra två har objektiv som motsvarar en 28:a. 

Alla tre är större än de kompakter som jag testade tidigare. Ricoh GR är den minsta, Fujifilm den största. Fujifilm är den enda som har en sökare. För de två andra kamerorna är jag hänvisad till kamerans skärm för att bedöma bilden. Ricoh har visserligen en lös sökare att sätta i kamerans tillbehörssko, men den har jag inte haft tillgång till.

Fujifilms sökare är också speciell, den använder samma hybridsystem som Fujifilms X1Pro. Du kan alltså använda den som en vanlig optisk sökare, men genom att flippa över spaken på kamerans framsida får du en elektronisk sökare istället. Den elektroniska sökaren ger en exakt visning av bildutsnittet, vilket den optiska sökaren inte gör. Den har dock blivit bättre än när jag testade föregångaren, X100. I starkt ljus kan den elektroniska sökare kännas lite mörk, men under normala ljusförhållanden föredrog jag oftast den elektroniska sökaren.

Men på de två andra kamerorna har jag alltså varit hänvisad till kamerans skärm. Visserligen har skärmarna blivit mycket bättre, med ingen eftersläpning och med så pass bra ljusstyrka att de går att använda i normalt ljus. I start solsken är det dock fortfarande svårt att se bilden ordentligt på dessa skärmar.

Men jag fotograferar snabbare med en sökare än med en skärm, så för typ gatufotografi föredrog jag Fujifilms lösning. Det tog dock ett tag för mig att vänja vid fördröjningen mellan avtryck och bild, där det känns som Fujifilm är lite långsammare än vad till exempel Ricoh GR är. Ricoh har också ett speciellt läge för snabb fotografering, där objektivet är förfokuserat. Naturligtvis kan både Nikon och Fujifilm fokuseras manuellt, men jag upplevde inte att de blev så mycket snabbare från avtryck till exponerad bild som Ricohn blev.

Om du använder X100T i svagt ljus är det också viktigt att du testar dig fram till de optimala inställningarna för autofokuseringen. Bland annat märkte jag att kameran blev betydligt säkrare på att hitta rätt fokus om jag avaktiverade makro och ansiktsigenkänning i menysystemet. Då blev den säkrare på att hitta fokus, dessutom snabbare.

Brus

Ingen av kamerorna visar störande brus när man kommer upp på högre ISO-tal. Det gick utan tvekan att använda filer exponerade efter 3200 ISO om de var tagna i råformat. Fuji gör en något mer aggresiv brusreducering på högre ISO, när man fotograferar i JPEG. Det leder fram till bilder med lägre brus, men också med lägre skärpa. 

Menysystem

Alla tre kameror har menysystem som det tar ett tag att vänja sig vid. Fujifilm har en uppskattad funktion i och med dess Q-knapp, som gör det möjligt att snabbt ändra på många av de väsentligaste parametrarna. Men om jag skulle gå in i det stora menysystemet tog det ett bra tag att hitta fram till de inställningar jag ville få till. Till exempel vill jag få upp bilden jag just tagit på skärmen, samtidigt som jag får upp ett histogram. Hur jag än gick runt i inställningarna hittade jag inte denna inställning. 

Ricoh var det system som jag snabbast kom in i och var lättast att använda. Funktionerna kändes logiskt grupperade och lätta att förstå. De fn-knappar som fanns gjorde det snabbt att komma åt vissa väsentliga funktioner, som också är programmerbara. Nikon krävde ofta att man gick in i menysystemet för att komma åt funktioner. Nikons funktion att kunna lägga upp vissa val som snabbval kom därför väl till pass.

Bildkvalitet

Det är inte länge sedan som jag tyckte att det var hopplöst att bearbeta filer från APS-sensorer eller mindre. Så fort jag började dra i reglagen i råkonverteraren kom det fram olika artefakter. Men så är det inte längre. Bildkvaliteten har ökat märkbart på sensorer i APS- och 1"-format. Här gör kombinationen av fasta objektiv och sensorer utan AA-filter att skärpan blir väldigt god. Min upplevelse är att Ricoh har det vassaste objektivet vid större bländaröppningar, men alla tre kameror levererar bilder av hög kvalitet.

Fujifilms råfiler tillsammans med CameraRaw/Lightroom är ju en kontroversiell kombination. Många hävdar att de får bilder med bättre skärpa om de använder en annan råkonverterare, hur de än ställer in skärpningen i Adobes programvaror. Särskilt i områden med låg färgkontrast kan bilderna se lite utjämnade ut. Jag har testat ett antal bilder i Irident Developer och kan i vissa fall se en bättre detaljåtergivning i vissa bildpartier. I andra fall har jag exporterat ut bilderna från Lightroom till Photoshop och där skärpt dem med Focus Magic. Slutresultatet blev då jämförbart med om jag använde Irident Developer. I vilket fall som helst blev det extra steg för att få ut den maximala kvalitet som Fujifilm kan prestera.

I den senaste versionen av Lightroom/Camera Raw ska Adobe ha förbättrat demosaikeringen av Fujifilms råfiler, så skillnaden är numera betydligt mindre än tidigare. 

 

En bild från Fujifilm X100T som Camera Raw/Lightroom brukar ha svårt för att hantera.

Så här ser ett utsnitt i 100 % ut, om jag stängde av all skärpning av bilden i Camera Raw.

När jag försökte hitta fram till optimal skärpning i Lightroom fick jag följande utseende. Värdena blev Mängd = 32; Radie = 0,6; Detalj = 90 och Maskning = 0.

När jag tog den helt oskärpta bilden och applicerade en omgång med filtret Focus Magic fick jag detta utseende. 

När jag bytte råkonverterare till Irident Developer fick jag detta utseende på bilden. Här använde jag Iridents skärpningsalgoritm Reveal.

Slutsatser

Min drömkamera skulle vara en kombination av Ricohs objektiv, snabbhet och storlek med Fujifilms sökare.  OK, jag kan vara beredd på att gå upp lite i storlek för att få in sökaren. Men ska det vara en drömkamera, så får det inte vara så mycket. 

Fujifilm X100T har blivit en bättre kamera än den första versionen av denna modell, X100, som jag testade. Redan denna första version blev jag väldigt förtjust i. Sökaren är ett stort plus, som gjorde att jag gärna valde denna kamera när jag visste att jag skulle gå ut och fotografera. Likaså gillar jag färgåtergivningen som kameran ger, både i jpeg-filerna och de råfiler som jag körde genom Lightroom.

Men det finns fortfarande små detaljer som irriterar, som en så enkel sak att det går att sätta in batteriet åt fel håll. Och med tanke på att det är en relativt stor kamera, jämfört med de två andra kamerorna, kunde gärna batteriet fått ha lite mer kapacitet. Elektronisk sökare och stor skärm drar ström, så att ska du ha kameran med under en dags fotografering ska du nog utrusta dig med ett eller två extrabatterier. 

Fujifilm är ett företag som går sina egna vägar och inte gör kameror som ser ut som alla andras. Det är roligt att se att kameror som har lite udda lösningar, som sökaren i denna kamera. Det gjorde att X100T blev den kamera jag tog med mig om jag visste att jag skulle fotografera. 

Ricoh GR är riktigt kompakt, har ett bra objektiv och ett vettigt menysystem. Om jag bara ville ha med en kamera i fickan, var detta kameran jag valde. Hade jag haft sökaren hade jag säkert också använt den som gatufotografkamera. Snabbheten är ju där en avgörande faktor. Men då skulle jag också velat se ett lite större buffertminne när jag fotograferade i råformat. 

Ricoh GR har uppdaterats under testperioden till GRII. Den enda skillnaden jag har sett i specifikationerna är att Ricoh satt in en WiFi-enhet i kameran. 

Nikon Coolpix A hamnade lite i en mellanställning mellan de två konkurrenterna. Den var inte riktigt lika liten och snabb som Ricoh GR och hade en aning sämre bildkvalitet, åtminstone ute i kanterna på full bländaröppning. Den hade inte en sökare och ett så skönt grepp som Fujifilm X100T. Det är dock den billigaste av dessa tre kameror, så om du ska välja kamera efter kvalitet för krona går Coolpix A hem med segern.

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.