Francesca Woodman/ Moderna Museet

Omslaget till Jörgen Gassilewskis diktsamling Rekviem från 1996 återger den amerikanska konstnären Francesca Woodmans fotografi Om att vara en ängel. Samma bild använder nu Moderna museet på katalogen till sin utställning, och vi ser Woodman själv skjuta fram ur fotografiets mörker svävande mot betraktaren. Bildens perspektiv är omkastat så att golvet blir till tak. När Woodman böjer sin nakna kropp bakåt blir brösten till geometriska pyramidformer och hon påminner faktiskt om en ängel i en renässansmålning. Detta är otvivelaktigt ett av hennes allra bästa fotografier, med en omisskännlig pregnans i uttrycket och ett lika dramatiskt som magiskt ljus. Hennes blick borrar sig rakt in. Och ändå framstår bilden som outgrundlig.

Woodman använde genomgående sig själv som modell i sina fotografier, i en sorts sårbar själviakttagelse, men utan att framkalla direkta självporträtt. Hennes prövande process ingick i ett identitetsskapande, men utgjordes lika mycket av kommentarer till det fotografiska uttrycket. En glasskiva som pressas mot kroppen, en spegel uppställd som en bild i bilden, hängande filmrullar, ett infallande ljussken som skapar sitt eget bildrum. Allt blir till symboler för fotografins fixering av ljuset. Serien Swan Song utspelas på ett bord placerat rakt under kameran, likt en dissekering i fotostudion, med kroppen som material.

Men tillbaka till Gassilewskis diktsvit som är uppbyggd utifrån delarna i en katolsk dödsmässa. Texten igenom återkommer hans beskrivande kroppsord; ”Avspärrning i munhålan”, ”återge koagulerad blick”, ”din torso/ är tilltal.” Gassilewski skapar bilder som svarar mot Woodmans, och genom hennes ängel på omslaget ger han oundvikligen sitt rekviem en ödesmättad ton. Francesca Woodman tog sitt liv när hon endast var tjugotvå år, genom att hoppa från ett hus på Manhattan.

Detta faktum påverkar allt jag ser i hennes bilder. Och är omöjligt att tänka bort. Woodmans korta och intensiva skaparperiod – hon tog alla sina bilder inom loppet av åtta, nio år – är märkt av hennes självmord. Kanske blir det intrycket ännu starkare genom att fotografierna i sig är så impregnerade av en nostalgisk blick? Hon utnyttjar skönheten i förfallna interiörer och övergivna industrilokaler. För övrigt, miljöer där mycket av konsten i slutet av 70- och början av 80-talet utspelade sig.

Konstnärer gjorde om loften i New York till ateljéer, och i Stockholm flyttade ett gäng konstnärer, bl. a. Jan Håfström och Max Book, in i Danvikens gamla linoljefabrik. Utställningen Ibid. från 1982 blev legendarisk och Sven Åsbergs fotografiska dokumentation har slående likheter med Woodmans uttryck. Tänk också på Tarkovskijs ljusdrypande bilder i filmer som Spegeln och Stalker. Woodman var inte den enda vid den här tiden som sökte efter platsens själ.

Utställningen på Moderna museet försöker också placera in henne i ett sammanhang genom att föra in verk av besläktade fotografer, som Duane Michals eller Ralph Eugene Meatyard. Det är ett bra grepp som visar att Woodman verkade i dialog med andra, men det skulle kunna vidgas till att också inkludera konstnärer verksamma inom performance, som Ana Mendieta eller Joan Jonas. I utställningen visas ett kort sammandrag av Woodmans egna experiment med video, ett medium som hon använde för att vidga fotografiernas kompositioner.

Ändå var Woodman tveklöst mer privat och inåtvänd än offentligt utagerande i sitt uttryck. Hennes konst ägde rum i enskildhet, med henne själv som den viktigaste betraktaren. Fotografierna skildrar ofta en intim sammansmältning med omgivningen, där hon kryper in under tapeter som lossnat. Det rör sig om ett uppgående i rummets själva fibrer, en vrängning där det inre tar gestalt i det yttre.

Författaren Karl Ove Knausgård skriver i en text om Woodman att ”hon flyttade… in i konsten och levde i den. Hon ensam med alla blickarna.” Francesca Woodman blev kvar inne i bilderna. Hon kom aldrig ut därifrån. Fotografierna förblev hennes hemvist och de är nu vår enda väg in till hennes verklighet.

Magnus Bons

Francesca Woodman Om att var en ängel på Moderna Museet Stockholm 5 september 2015 - 6 december 2015

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt