Ett uppslag ur boken "The Rectangle’s Sharp Angle" av Jenny Källman

Jenny Källman: ”Jag arbetar med temat att inte kunna välja sin plats”

Jenny Källman beskriver sig som lite av en outsider i fotobokssammanhang, eftersom hon inte skulle titulera sig fotograf eller konstfotograf.

– En som använder textilier för att skapa konst kallar sig inte textilkonstnär utan bara konstnär. Jag är en konstnär som arbetar med fotografi och kortfilm som verktyg, säger hon.

Boken ”The Rectangle’s Sharp Angle” innehåller bilder från fotografiskt arbete hon gjort den senaste tiden. Utställningen hade titeln Lounge. Jenny Källman lägger in en snus och berättar om en film som fanns med på utställningen, och som också finns en bild av i hennes bok.


Foto: PIa Uhlin

– Filmen heter ”His song”. Jag filmade en intern i en cell som var mörklagd och lät ljuset komma in från ett litet hål, så att fängelserummet blir en Camera Obscura.

Sången som internen sjunger har han skrivit själv, och han står i ett hörn av cellen och sjunger medan det på utsidan avtecknar sig i cellen.

– Det var ingången för mig. Jag arbetar med temat att inte kunna välja sin plats, något vi alla kan uppleva både fysiskt och psykiskt.

I boken har Jenny Källman arbetat mycket med speglar, och har använt inspektionsspeglar hon hämtat från ett fängelse i Gävle. Sådana har vakterna för att inspektera under fångarnas sängar.

– Jag inspireras av dokumentärt material, men tycker att fiktionen måste ha rätt att vara fiktion. 

De flesta figurerna i hennes bok syns inte, eftersom ljusreflektionen döljer ansiktet. De gömmer sig, inte i mörker utan i ljus. 

– Ljuset skjuts tillbaka mot betraktaren, säger Jenny Källman. 

Många på bilderna är unga, och unga människor saknar plats men är bra på att hitta platser i offentliga miljöer. Men även när de är utomhus är de på något vis instängda.

Den mänskliga närvaron finns i bilderna, men när människorna är där så möter de inte alls betraktaren. 

– De gömmer sig någonstans. Jag tänkte på det – att bli sedd, något man både vill och inte vill. Vår tids problem handlar om hur vi vill bli sedda. Det finns så mycket information om oss, vi är bevakade som människor. Där blir min kamera som en sorts övervakningskamera.

En person har en huva över ansiktet, som ändå syns men i en vinkel som gör det svårt att veta var fotografen finns. Den känslan, av att inte veta var i rummet man befinner sig, arbetar Jenny Källman mycket med nu.

– Personen på bilden representerar en tvetydig känsla, blicken säger ingenting om hennes sinnesstämning, skrattar hon eller inte, gömmer hon sig eller inte?

Tre texter finns med i boken, av Karolina Ramqvist, Lizzie Lloyd och Nina Øverli. Den senare har varit med i arbetsprocessen och beskriver den, medan Karolina Ramqvists text är en betraktelse och Lizzie Lloyds text mer poetisk, det är också från den bokens titel kommer ifrån. Rektangelns skarpa stirrande beskriver en bild där betraktaren möter en rektangel som lyser eller stirrar mot en.

– Jag tror ändå att bilder behöver en form av förklaring, även om den inte behöver berätta vad de handlar om så kan de öppna upp. Jag ville ha olika texter, säger Jenny Källman.

Jenny Källman fotograferar analogt men scannar in bilderna och bearbetar dem digitalt.

– Jag tycker om att arbeta med slumpen, att inte helt ha kontroll utan gå och vänta på bildens framkallning. Även om jag planerat bilden tror jag att något magiskt händer i framkallningen, kanske blir något fel och då händer något helt annat.

Ana Udovic 

Namn: Jenny Källman
Ålder: 42 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Ja.
Nominerad för: ”The Rectangle’s Sharp Stare”, Art and Theory Publishing
Formgivare: Maja Kölqvist 
Hemsida: Jenny Källman 

Läs intervjuer med samtliga nominerade i Svenska Fotobokspriset 2016

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.