Foto: Knut Koivisto

Vi ska inte ge bort vår kunskap gratis

Nyligen satt jag en hel helg med några ILFORD-kartonger och tittade på mina fina papperskopior från 80-talet. Jag klappade på dem kärleksfullt och kände mig oerhört privilegierad och stolt över att jag har färdigheten att kunna framställa dessa printar.

Aldrig har väl bilden, i synnerhet den fotografiska, varit så väl använd och så betydelsefull i kommunikationen som nu. I dagens snabba puls kan starka bilder skänka en mångfacetterad berättelse med flera ingångsvinklar i budskapet.

Samtidigt som bilder efterfrågas så urholkas respekten för färdigheten att skapa bilder. Ropen på fler bilder blandas med mera bilder gratis.  Något har hänt med hur vi beskriver kultur och media. Utgångsläget verkar vara att kulturen ska vara som vilket företag som helst och som i första hand vara ekonomiskt gångbart. Vad har hänt med samhällets behovet av konst, kultur och yttranderätt?

Under ett par viktiga dagar i KLYS regi, tillsammans med andra kulturskapare såsom musiker, skådespelare och bildkonstnärer inser jag att synen på vårt arbete har förändrats. Tanken har ätit sig in i oss att vi måste välja mellan att driva vinstföretag eller ge bort vår kunskap och upphovsrätt gratis!
Vi gnuggar våra geniknölar för att kunna vända på slantarna. Vi uppfinner enkla metoder för att kunna nå bästa kvalité i våra arbeten. Vi trixar och fixar för att stå emot den stora ekonomiska krisen som lurar runt hörnet.

I andra verksamheter än i den kulturella verkligheten läser jag om hur ekonomin går stadigt uppåt, hur världsfattigdomen minskar och hur arbetslösheten i Sverige minskar. Hur är det möjligt att man kan beskriva samhället och världen på så olika sätt?  Kulturen har aldrig haft som sin främsta uppgift att bringa ekonomisk tillväxt. Den är något som ett friskt samhälle behöver för att människor ska utvecklas och att de som drar in stålar ska kunna göra det på bästa sätt. Med hjälp av kreativ kultur kan man skapa kreativa företag, vilka har som sin främsta uppgift att gå med vinst.

Alla, utom upphovsrättspersonerna själva, tjänar på fotografers, musikers och konstnärers kunskap och färdigheter. Det här är inget vi ska acceptera! Som ordförande i vårt förbund, skulle jag vilja skrika; nu får det vara nog! Vi släpper inte en enda bild till, till de som kräver att vi med mössan i hand, ska skriva under avtal på avtal.  Avtal som inte ger en enda fördel till själva fotografen som gör den visuella kommunikationen möjlig.

Men jag sansar mig och gör det jag kan göra tillsammans med andra organisationer, nämligen tvinga Bonnier, Aller med flera att förstå orimligheten i dessa villkor och få dem att förstå att frilansarna snart fått nog. Gemensamt kan vi hjälpa till att driva på saken.  Ni gör det redan och jag känner en stor stolthet över SFFs modiga medlemmar!

Anki Almqvist, ordförande SFF

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt