När allt går åt helvete: Johan Bergmark

Sedan början av 90-talet har han porträtterat de flesta ur den svenska och internationella rockeliten. Merparten trevliga och tillmötesgående, men också ett och annat rötägg. En tidig höstdag i slutet av 90-talet ringde Johan Bergmarks telefon. Det var redaktören på Musikermagasinet som undrade om Johan möjligen ville plåta Lou Reed som befann sig i Sverige för att göra promotion för sin nya skiva.

–Jag blev så klart överlycklig. Lou Reed har alltid varit en superhjälte för mig, och jag rankar hans gamla band Velvet Underground som rockhistoriens viktigaste. Samtidigt visste jag att han hade rykte om sig att vara lynnig, men jag vet av erfarenhet att de där ryktena inte alltid stämmer.

Johan skulle inte missa chansen, så han packade ned fyra kameror, bland annat en småbildskamera med färgfilm och en Pentax 6x7 laddad med svartvitt, och begav sig till Grand Hotel i Stockholm.

På plats fanns redan fem andra fotografer och de hade tillsammans tilldelats 20 minuter. Fotograferna enades om en fotoplats, ett ställe inne i ett trapphus med neutral bakgrund och dagsljus från ett fönster. Alla skulle köra på samma ställe för att spara tid. Johan föreslog att alla skulle få ett par minuter var, men de andra enades om att köra halvcirkelformation.

– Det är det värsta jag vet. Artisten vet inte var han ska titta och allas blixtljus faller in i bilderna. Men det vara bara att gilla läget.

Den uttråkade rockstjärnan släntrar ned för trappan, suckar när han ser fotograferna och vägrar lyfta upp huvudet. Han står där och tittar ned på sina egna skor.

Johan skjuter först några rutor med färgfilmen i småbildskameran, men känner att det inte blir något bra. Han byter till sin Pentax med svartvitt och hinner knäppa av exakt tre rutor innan rockguden tycker det får vara nog. Totalt fick fotograferna ungefär 15 sekunder, sammanlagt, med Reed, innan han vände sig om och gick.

– När jag kom hem och soppade filmrullen var det nästan helt genomskinligt. Han syntes knappt alls, det var bara en grå soppa. Jag hade fuckat upp exponeringen fullständigt och fick skicka in de skitfula färgbilderna med allas blixtar istället.

– Jag blev faktiskt ganska förkrossad. Dels för att jag misslyckats med jobbet, och dels för att en så stor hjälte visade sig vara så dryg. Så det där att man inte ska träffa sina idoler kan faktiskt stämma.

Under en period efter plåtningen kunde Johan inte ens lyssna på Lou Reeds skivor, men nu åker de fram på vinylspelaren med jämna mellanrum igen. När Johan plockade fram de gamla negativen igen för några månader sedan upptäckte han dessutom att med dagens scanningteknik går det faktiskt att lyfta fram information ur bilderna, så nu kan vi för första gången publicera en av de bilder som Johan inte tyckte gick att använda på 90-talet.


 
Foto: Johan Bergmark

– Under alla dessa år har faktiskt de allra flesta varit trevliga. Jag har kanske träfat fem-sex artister som varit riktigt otrevliga. Tyvärr är några av dem svenska...

En annan på otrevlighets-topplistan är den franske regissören Luc Besson. Johan skulle plåta och en journalist skulle intervjua för en filmtidning. Tyvärr lyckades journalisten reta upp fransmannen genom att ställa lätt insinuanta frågor om en gammal kortfilm Besson gjort, som eventuellt skulle vara ett plagiat. Besson surnade till rejält och när det var dags för plåtning tog han på sig solglasögonen och vände ryggen åt Johan.
– Det fick bli en bild på hans rygg. Ofta är det kul att jobba med en journalist, som ett team. Men ibland kan det ha sina baksidor.

Även om Lou Reed och Luc Besson-jobben blev ganska misslyckat, lyckades Johan ändå fånga dem på bild. Värre var det när han skulle plåta de amerikanska experimentrockarna The Swans på rockklubben Studion i Stockholm.

– Jag hade fått tillstånd av deras manager att ta några bilder strax efter att de soundcheckat färdigt. Så jag gick fram till sångaren och presenterade mig. Men han bad mig i praktiken att dra åt helvete. Så när bandet gick iväg för att äta lunch tog jag alla deras saker, instrument, pedaler, förstärkare, trummor och grejer och la in en hög mitt på scenen och plåtade. Det blev mitt porträtt på The Swans.
Men det är inte bara människor som kan vara besvärliga och strula. Det kan lika gärna vara tekniken. Johan skulle plåta Ernst-Hugo Järegård för tidningen Cinema och tog med sin nyinköpta Mamiya 6. Vad han däremot inte tog med sig var passande mellanformatsfilm...

– Jag hade bara småbildsfilm i väskan. Så jag bröt av en kvist från ett träd och lyckades spänna fast filmen i den för stora kameran. Resultatet blev oväntat lyckat. Dessutom hade jag varit ganska nervös för att träffa Järegård, men han visade sig vara en riktig pärla.


Foto: Johan Bergmark

Det är lätt att tro att de tekniska misstagen skulle upphöra när Johan bytte till digitalkamera för några år sedan. Inga udda filmformat längre och dessutom en display för att hålla koll på exponeringen. Men nej då. Det senaste digitala missödet skedde för bara några veckor sedan.
Artisterna Albin Johnsén och Mattias Andreasson behövde en gemensam pressbild inför deras kommande Melodifestivalframträdande.

– Vi körde på i min studio, och stannade upp ibland och kollade senaste bilden på displayen. Och så fortsatte vi tills vi tyckte det satt. När killarna lämnat studion och jag skulle lägga över bilderna i datorn märkta jag att jag plåtat.... utan minneskort. Kameran har plats för en enda bild i internminnet, så varje gång vi kollat på displayen har det varit sista och enda bilden. Men tack och lov var sista bilden riktigt bra, så jag låtsades att jag valt ut den som den bästa och skickade till skivbolaget. Sedan satt jag och höll tummarna för att de inte ville ha några alternativ att välja bland, haha.
– På ett sätt gillar jag när allt går åt helvete. Då tvingas man försöka rädda skiten, och bli lite extra kreativ.



Namn: Johan Bergmark
Född: 1969
Bor: I Stockholm
Hemsida: www.johanbergmark.com
Yrke: Fotograf. Plåtar främst musiker och porträtt. Utsedd till Nordens bästa rockfotograf 1993 och 1994. Driver Galleri RALF tillsammans med Ulf Berglund.







Blir du inspirerad? Har det gått åt helvete även för dig? Vi är idel öra. Kontakta 
redaktionen@sfoto.se eller jenny.morelli@sfoto.se

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt